Innan jag åkte ner hit till Australien trodde jag att jag skulle gråta de första nätterna på grund av hemlängtan och allt det nya. Jag blev ganska förvånad att det dröjde hela 6 veckor innan jag fick den första ordentliga hemlängtan. Det har varit nära till tårar när man pratat med familjen eller mina närmsta vänner, men ännu har jag inte legat sömnlös eller gråtit på nätterna. Förra veckan var det som värst, då saknade jag allt jag har där hemma, familjen, vännerna, katten, mitt rum, jobbet och svensk mat, livet hemma i Sverige helt enkelt.

 

Att jag saknar Sverige väldigt mycket (jag bryr mig inte att det är kallt nu) kommer inte få mig att sätta mig på nästa flyget hem. Jag har det bra här också och tänker inte åka hem på ett tag, har så mycket kvar att se och göra! Längtar såå till "semestern" när jag har jobbat ihop tillräckligt med pengar!