Gili Trawangan

Nu är det sista natten här på Giliöarna. Eftersom internetet här på hotellet har varit så långsamt att jag knappt kunnat logga in på min mail så får det bli en lite summering av dessa dagar.
 
Vi (jag och Charlie) åkte minibuss upp till staden Padang Bai som är 1,5 timme från Kuta. Därifrån tog vi båt till ena av de tre Giliöarna, Gili Trawangan, som är den största och mest turistiga ön. Vi betalade 550,000 rupiah för transport till hamnen och en tur och retur biljett till Giliörna (så bli inte lurade på det dubbla priset som många tyvärr blir!). 
 
När båten kom i land blev vi attackerade av människor som ville få oss till just deras hotell. De var värre än taxichaufförerna på flygplatserna. Efter ett tag hittade vi en fräsch bungalow tio meter från stranden för ett bra pris och här blev det tre nätter.
 
 
Dagarna har vi spenderat på den mysiga stranden (som sträcker sig runt hela ön) och badat i det helt otroliga vattnet. Det här vattnet är nog det bästa jag någonsin badat i, det var precis lagom varmt/kallt för att svalka men ändå ligga kvar, klart, fint och stilla.
 
 
Vid lunch har vi ätit på någon av restaurangerna längs eller på stranden, och till middag har vi ätit billigt på den lilla kvällsmarknaden de har här. Apropå mat, gissa vem som blev glad när det serverades toast med jordnötssmör till frukost? Jag har ju blivit helt torsk på jordnötssmör haha! Och på kvällarna efter middagen har vi gått längst huvudgatan och kollat runt lite.
 
 
Vi har också träffat på (nästan) alla från Grannys Hostel här på ön. Hanna och Mike åkte med samma båt som oss men vi splittrades senare, på kvällen stötte vi på holländaren och australienaren och igår mötte vi amerikanerna. Majoriteten som åker till Bali åker även hit till Giliöarna, vilket jag förstår då det verkligen är jättefina stränder och man slipper den jobbiga trafiken.
 
Eftersom motortrafik inte är tillåten på ön tar man sig fram med häst och vagn
 
Igår tog jag mig i kragen och gick till en klinik här på ön (finns inget sjukhus) eftersom magen aldrig blev bättre. Läkaren blev chockad när jag sa att jag mått dåligt i snart nästan en vecka och gav mig mängder av tabletter jag skulle ta. Billigt var det inte så förhoppningsvis vill kanske försäkringen hjälpa till lite? *Hoppas* Antibiotikan verkade snabbt eftersom jag idag mår mycket bättre. 
 
Så idag har jag tagit det lugnt i skuggan vid poolen medan Charlie har varit och dykt och även uppgraderat sitt dykcertifikat en level.
 
 
Under dessa dagar skulle jag egentligen tagit en endagstur runt öarna och snorkla. Men eftersom jag inte mådde så bra och när jag väl gjorde det så avrådde läkaren mig från att göra det. Billigt var det, en hel dag med snorkling för runt 65kr, det går knappt att jämföra med vad det kommer gå på i Australien. Lite trist att missa det men jag kommer ju som sagt göra det i Australien, vilket jag tror kommer bli grymt!
 
Jag känner mig klar med Indonesien för den här gången och längtar nu efter att få komma hem till Australien (skrev jag verkligen det där?!) och fortsätta mina äventyr där!
Publicerat: 2013-01-31


Sjuklingen #1

Natten var hemsk. Vaknade flera gånger av att jag fått magknip och brännande känsla i magen, huvuvdet kändes som det skulle explodera och kroppen gjorde ont överallt. När jag skulle på toaletten höll jag på att svimma, då var jag riktigt rädd. Varför ska jag alltid bli sjuk när jag åker utomlands?!

 

Runt klockan 12 kom Charlie (en klasskamrat från gymnasiet) hit till hostelet. Hälsandet blev väl sådär när jag låg i sängen som en kallsvettande zombie. Efter någon timme mådde jag lite bättre och vi hyrde en moped över dagen. Det var inte alls så läskigt att åka i den här hemska trafiken som jag trodde det skulle vara. Jag är mer rädd i en taxibil än vad jag var där bak på mopeden. Här finns det inga trafikregler alls. Här kör man över på fel sida av vägen, kör över heldraget, grundpositionen är PÅ linjerna, kör mot enkelriktat, tutar JÄMT och massa annat. Det vi var mest nojiga över var poliserna som mer än gärna stoppar en och ger böter trots man inte gjort något fel. Här kan man dock pruta ner böterna en hel del så länge man inte visar att man har massa pengar på sig.

 

Här i Kuta är säkert 2/3 av trafiken mopeder. 
 

Var även på apoteket och köpte lite vätskeersättning och blir det inte bättre inom någon dag ska jag börja äta antibiotika, roligt! Huvudvärken och klenheten i kroppen har blivit mycket bättre men magen är fortfarande inte min vän. Imorgon bitti åker vi till Giliöarna som sägs vara riktiga paradisöar! Förhoppningsvis mår jag bättre snart så jag kan njuta av det till fullo! 

 

Gili Trawangan, Gili Meno, Gili Air
Publicerat: 2013-01-28


Dreamland beach

Mådde bajs denna morgon också. Kan det varit på grund av shotsen igår eller för att jag börjar bli riktigt sjuk? Framåt lunch åkte jag, Malin, Hanna, Mike och Christoffer till Dreamland Beach. Lite trångt i taxin blev det men vi överlevde i alla fall (knappt).

 

Det var lite svårt att bada pågrund av vågorna men annars var stranden väldigt bra! Varmt men mycket fläktande från havet, blått vatten, skön sand, billig restaurang och ljudet av vågorna gjorde att man inte behövde ha musik i öronen.

 

 

Senare på eftermiddagen kom dessa försäljare och massörer och tjatade i evigheter. Till slut gav vi tjejer upp och vi fick lite rygg"massage" (mer smekningar) för 20kr. Vi stannade kvar på stranden till kvällen för att se solnedgången. Hur mysigt är det inte att sitta på en altan med gott sällskap och äta middag med svårtslagen utsikt över havet och solnedgången?

 

 

Vi tog en minibuss hem mitt i rusningen så det tog nog i alla fall en timme hem, ändå fick vi resan för billigare pris än på vägen dit. Det är bra att vara med folk som är duktiga på att pruta när man själv är urusel på det haha.

 

Väl på hostelet däckade jag totalt i sängen eftersom jag mår riktigt dåligt igen. Hemsk huvudvärk, öm i hela kroppen och riktigt ont i magen. Det kommer ta mig evigheter att somna...

Publicerat: 2013-01-27


Lugn dag, mindre lugn kväll

Jag kände mig jättehängig och hade ingen ork alls i kroppen för att göra något idag. Låg i sängen fram till ett någon gång och åt lunch här på hostelet. Sedan lade jag mig i soffan i trädgården och läste lite. Efter att jag ätit och tagit det lugnt kände jag mig bättre.

 

Nu ikväll har vi haft grillparty här på hostelet. BBQn här går knappt att jämföra med australiens (deras korvar är vidriga). Vi fick grillad kycklingspett, fisk, korv, potatissallad, ris, färsk sallad och öl. Riktigt gott var det! Alla 20 här satt vid ett långbord och stämningen var på topp. Sedan blev det lite kortspel och lekar och kvällen blev genast ännu mer skoj!

 

Nu är det dags för mig att sova. Kvällen har varit riktigt rolig och alla personer här är verkligen grymt härliga! Jag kommer sova väääldigt gott i natt! Godnatt på er!

Publicerat: 2013-01-26


Sanur Beach

Strax efter lunch åkte jag, fem amerikanare, två britter, två norskor, en australienare och en holländare till Sanur Beach. Stranden ligger 20 minuter med taxi från hostelet och kalaset gick på 80,000 ruphia (under 80kr alltså). Det var en mysig strand och vattnet var rent, fint, varmt och stilla, vilket gjorde det underbart att bada i! Blev också lite solande, en milkshake och lite kastande med amerikansk fotboll och frisbee (jag har upptäckt en ny talang). Sedan började det regna och vi började röra oss hemåt allihopa.

 

 

På kvällen tog jag, Malin (norska), Hanna (britt) och Mattias (holländare) en taxi till stan och åt lite pizza. Ni anar inte hur god den var!

 

Jag gillar det här stället allt mer. Alla umgås verkligen med alla och ägarna är supermysiga! Jag kommer förlänga min vistelse här på Mormors hus några nätter trots att jag inte riktigt gillar staden Kuta i sig, men eftersom vi tar små utflykter utanför Kuta varje dag så spelar det ju ingen roll :)

Publicerat: 2013-01-25


Hostel <3

Då har man checkat ut från hotellet och istället flyttat in på hostelet Grannys Hostel (eller Mormors hus). Jag hade läst att hostelet skulle vara helt underbart då det känns som att alla är en stor familj. Det trodde jag lite sådär på. Klart att det kan vara bra stämning och så, men det är verkligen som en familj. Jag har aldrig känt mig så välkommen på ett hotell eller hostel någonsin! Norskan som äger stället är jättego och väldigt mysig att prata med. Personalen, även ägaren, har sina barn här och det stör mig inte alls, tvärtom faktiskt. 
 
Direkt efter att jag checkat in bad en indones mig att sätta sig i soffan med honom och ta en öl. Balianer eller vad de kallas, är väldigt pratglada och sociala, det märkte jag redan när jag klev ut från flygplatsen. De är faktiskt ett ganska charmigt folk och deras engelska ska jag verkligen inte klaga på!
 
Mormors hus är inget stort hostel. Det finns tre rum, ett rum med en dubbelsäng, ett med två våningssängar och ett rum med åtta sängar. Vi är för tillfället 11 gäster och då blir det ju lite mer intimt och mysigt. Byggnaden och rummen är förvisso väldigt enkla, man ser igenom brädorna i golvet ner till andra våningen och väggarna går inte hela vägen upp till taket, men oj så mysigt det är! En stor uteplats med en stor soffa, siffpuffar, stolar och bord. Det här är verkligen ett kanonställe att lära känna nytt folk på!

 
Hostellet ligger lite off men tar man taxi så är det riktigt soft faktiskt. Dyrt är det inte heller, knappt 20kr så får du en resa från stan ut till hostelet. Jag gjorde dock misstaget att gå in till stan. Det skulle ta runt 30 minuter (på grund av den väldiga trafiken) och bara gå rakt fram hela vägen. Sagt och gjort, det gick bra tills jag kom till en T-korsning. Då chansade jag vilt och hamnade helt åt skogen verkligen, men jag la på minnet hur jag hade gått så jag skulle hitta tillbaka.
 
Efter att jag ätit middag på en restaurang skulle jag gå samma väg tillbaka. Trodde jag ja... Inte hittade jag den jäkla trappan som var mitt riktmärke, och till slut insåg jag att jag hade hamnat VÄLDIGT fel. Jag fortsatte och gå och hoppades att jag skulle hitta, men sedan gav jag upp och tog en taxi. Taxichauffören visste inte vart han skulle, han låste bildörrarna, hade inget taxikort som de brukar ha och han verkade väldigt nervös och stressad. Det kändes ju lugnande! När jag väl kände igen mig pustade jag ut, men då körde han åt ett annat håll! Då frågade jag om det verkligen var rätt väg och då gasar han på utan att svara på min fråga. Men va?! Någon minut senare var vi framme utanför hostelet haha.
 
När jag väl var tillbaka på hostelet igen sa ägaren till mig att jag måste prata med Boogie. Jag hade nämnt för henne att jag ville testa ge mig ut på ett par vågor någon dag och självklart hade hon sagt det till sin vän som är surfare. Herregud vad sugen jag blev på att surfa när jag pratade med honom! Vi satt och snackade om surfbrädor, teknik, livsstilen, surforter men framför allt vågor i över än en timme. När jag berättade vad jag gör för fel när jag surfar så talade han om för mig vad det berodde på, och då blev jag ännu mer sugen på att testa! Vi får se om jag hyr någon bräda i dagarna eller vad som händer!
 
Nu ska jag vara lite social och snacka med australienaren och amerikanerna som nyss kom in på rummet! Ha det bra!
Publicerat: 2013-01-24


Dag 1

Första dagen i Bali startade jag med en ganska typisk men god hotellfrukost. Servitören stod bredvid och pratade med mig under hela frukosten och när jag ätit upp gav han mig en high five och gick, haha! Efter en snabb vända på hotellrummet gick jag till poolen och slappade i ett par timmar. Det är inte så farligt varmt här men man svettas något fruktansvärt ändå, och solkrämen vill inte under några omständigheter sitta kvar. Hade jag inte haft lite bränna redan hade jag nog varit kräfta vid det laget! Poolen var fruktansvärt skön att hoppa i när man svettades som man gjorde.

 

 

Jag gick en vända på gatan utanför hotellet för att köpa lite vatten och ta en titt på stranden. Stranden (Kuta Beach) var inte jätteimponerande. Jag har läst både positiva och negativa saker om den så jag hade inte så mycket förväntningar på stranden. Men ska dit någon annan dag och ge den en chans i alla fall.

 

Sedan åt jag lite lunch på hotellet och det blev ännu lite mer slappande vid poolen. Servitören vid frukosten gick runt och hejade på alla gäster och kollade läget. Ett par stycken fick en hög femma medan andra fick en tumme upp och hans smittsamma leende spred mycket glädje vid poolområdet.

 

Jag hade en liten jobbig stund på eftermiddagen/kvällen då allt bara kändes som pest och pina. Redan när jag bokade flygbiljetten hit fick jag ont i magen på grund av nervositet. Jag förstod dock inte varför jag var SÅ nervös. Det förstod jag idag, det är helt klart ensamheten. Det har känts väldigt ensamt ett par stunder. Det hade varit så mycket roligare att få dela det här med någon. Visst kan det vara skönt att vara ensam ibland, men ett par timmar räcker för mig haha. Självklart visste jag när jag bokade att jag skulle vara ensam men jag vet inte riktigt vad jag var inställd på. Tänkte väl att om jag klarade av att åka till Australien själv kan jag väl åka till Bali i två veckor.

 

Efter min lilla breakdown gick jag ut och kollade lite i affärerna på de populära gatorna (gränderna) Poppies Lane 1 och 2, och åt LITE middag och det kändes genast mycket bättre. Middagen var nog den minsta portionen jag någonsin fått på en restaurang. Förvisso betalade jag inte mycket för den (strax under 20kr) men det var mindre kyckling än vad det är på en klubba/ben.

 

Det ser ut att vara mycket mer än vad det var...

 

Nu ska jag mysa till det lite i den här gigantiska sängen och se serie. Imorgon checkar jag ut från hotellet och förflyttar mig till ett hostel där jag förhoppningsvis kommer träffa lite mer folk. Hotell är ju inte det bästa stället att bo på om man vill lära känna nya människor. Dessutom har jag saknat hostelfeelingen lite nu när man bott i lägenhet/stuga ett tag, så det ska bli skoj att ge sig ut i hosteldjungeln igen!

 

Trött och sliten tjej
Publicerat: 2013-01-23


BALI

Ja då var man framme i Bali! Efter en stressig dag och skumpig flygresa kom jag fram till hotellet helskinnad. Morgonen började med lite tårar och sedan jag packade ner det sista i ryggsäcken. För en gång skull var ryggsäcken knappt full, grejerna åkte ju till och med runt i den (= lite packning). Det visade sig på flygplatsen att den vägde 15kg vilket betyder att jag kan ta med mig 5kg till hem, det är alltid ett plus!

 

På förmiddagen märke jag att mitt namn på flygbiljetten inte stämde överens med det i passet. Vilken panik! Jag hade skrivit ”O” eftersom ”Ö” inte går att använda, vilket har funkat till det mesta här (bankkort, kontrakt, bussbiljetter och annat) men jag tänkte ju inte på att det står ”OE” i passet. Sådant kan ju vara superviktigt så jag ringde Jetstar (flygbolaget) och bad om namnändring. Efter ett par långa frustrerande minuter med en autoröst blev jag äntligen skickad till en riktig person. Väl vid incheckningsdisken på flygplatsen var det inga som helst problem och namnändringen hade blivit rätt.

Sen var det dags för att växla pengar. Mannen på andra sidan glasrutan var ju lika jobbig som en försäljare i Turkiet. Han började tjata om att jag borde växla mer än vad jag bad om, jag skulle få det väldigt dåligt om jag inte växlade mer pengar, ja han sa en hel del annat skit också. Efter 30-45 minuter fick jag äntligen mina pengar och då grät jag en skvätt till (vilken grinpelle jag blivit haha). Något som faktiskt gjorde mig lite gladare var att jag blivit miljonär! Jag växlade till mig hela tre miljoner, det är ju inte varje dag man har det i handen!

 

 

Stressad som jag var hjälpte det inte att man vart tvungen att fylla i dessa hemska australienska lappar innan man fick gå till säkerhetskontrollen. När den väl var ifylld kunde inte flygplatsens datorer läsa av mitt pass (det är något knäppt med de nyare svenska passen tydligen) så passet skickades mellan massor av personer för kontroll, men till slut fick jag tillbaka det. Efter det hade jag knappt tid för att äta, så jag klev in på McDonalds och tryckte i mig burgaren medan jag halvsprang till gaten.

 

Det hade blivit lite förseningar på grund av någon storm så vi fick sitta på planet i en timme innan vi äntligen lyfte. Väl i luften var det en hel del turbulens och det kändes som man satt i en attraktion på tivoli med alla sug i magen. Ungar skrek av lycka och andra som krampaktigt höll i sig i flygstolen. Det känns ju verkligen som att man ska störta vilken sekund som helst när det blir sådär.  Att jag sedan knappt märkte när planet hade landat var ju i och för sig bara skönt eftersom jag är lite halvskraj för sånt där haha.

 

Det är inte bara Australien som har jobbiga lappar att fylla i, det har även Indonesien. Först nojade jag när jag inte riktigt förstod allt men sen fyllde jag i lite som jag trodde och det gick alldeles utmärkt att komma i landet. Jag hade även turen att slippa de långa köerna vid visumansökningen. När jag passerat alla kontroller möttes jag av en söt liten man med en skylt med mitt namn på. Nu en timme senare har jag slagit mig till ro här på hotellrummet i Kuta. Det australienska SIM-kortet fungerar inte här verkar det som och det kostar ljuvliga 28kr/minuten hem till Sverige med mitt svenska SIM-kort. Så jag får se till att ha tillgång till internet så mycket det bara går.

 

Nu ska jag äntligen sova och vi får se vad som händer imorgon! Den här dagen vill jag mest glömma haha, och förlåt för ett jättenegativt inlägg...

 

Natti!

Publicerat: 2013-01-22