Ja då var man framme i Bali! Efter en stressig dag och skumpig flygresa kom jag fram till hotellet helskinnad. Morgonen började med lite tårar och sedan jag packade ner det sista i ryggsäcken. För en gång skull var ryggsäcken knappt full, grejerna åkte ju till och med runt i den (= lite packning). Det visade sig på flygplatsen att den vägde 15kg vilket betyder att jag kan ta med mig 5kg till hem, det är alltid ett plus!

På förmiddagen märke jag att mitt namn på flygbiljetten inte stämde överens med det i passet. Vilken panik! Jag hade skrivit ”O” eftersom ”Ö” inte går att använda, vilket har funkat till det mesta här (bankkort, kontrakt, bussbiljetter och annat) men jag tänkte ju inte på att det står ”OE” i passet. Sådant kan ju vara superviktigt så jag ringde Jetstar (flygbolaget) och bad om namnändring. Efter ett par långa frustrerande minuter med en autoröst blev jag äntligen skickad till en riktig person. Väl vid incheckningsdisken på flygplatsen var det inga som helst problem och namnändringen hade blivit rätt.

Sen var det dags för att växla pengar. Mannen på andra sidan glasrutan var ju lika jobbig som en försäljare i Turkiet. Han började tjata om att jag borde växla mer än vad jag bad om, jag skulle få det väldigt dåligt om jag inte växlade mer pengar, ja han sa en hel del annat skit också. Efter 30-45 minuter fick jag äntligen mina pengar och då grät jag en skvätt till (vilken grinpelle jag blivit haha). Något som faktiskt gjorde mig lite gladare var att jag blivit miljonär! Jag växlade till mig hela tre miljoner, det är ju inte varje dag man har det i handen!

Stressad som jag var hjälpte det inte att man vart tvungen att fylla i dessa hemska australienska lappar innan man fick gå till säkerhetskontrollen. När den väl var ifylld kunde inte flygplatsens datorer läsa av mitt pass (det är något knäppt med de nyare svenska passen tydligen) så passet skickades mellan massor av personer för kontroll, men till slut fick jag tillbaka det. Efter det hade jag knappt tid för att äta, så jag klev in på McDonalds och tryckte i mig burgaren medan jag halvsprang till gaten.

Det hade blivit lite förseningar på grund av någon storm så vi fick sitta på planet i en timme innan vi äntligen lyfte. Väl i luften var det en hel del turbulens och det kändes som man satt i en attraktion på tivoli med alla sug i magen. Ungar skrek av lycka och andra som krampaktigt höll i sig i flygstolen. Det känns ju verkligen som att man ska störta vilken sekund som helst när det blir sådär.  Att jag sedan knappt märkte när planet hade landat var ju i och för sig bara skönt eftersom jag är lite halvskraj för sånt där haha.

Det är inte bara Australien som har jobbiga lappar att fylla i, det har även Indonesien. Först nojade jag när jag inte riktigt förstod allt men sen fyllde jag i lite som jag trodde och det gick alldeles utmärkt att komma i landet. Jag hade även turen att slippa de långa köerna vid visumansökningen. När jag passerat alla kontroller möttes jag av en söt liten man med en skylt med mitt namn på. Nu en timme senare har jag slagit mig till ro här på hotellrummet i Kuta. Det australienska SIM-kortet fungerar inte här verkar det som och det kostar ljuvliga 28kr/minuten hem till Sverige med mitt svenska SIM-kort. Så jag får se till att ha tillgång till internet så mycket det bara går.

Nu ska jag äntligen sova och vi får se vad som händer imorgon! Den här dagen vill jag mest glömma haha, och förlåt för ett jättenegativt inlägg...

Natti!