Skydive - Mission Beach

Sådär, nu har jag hoppat fallskärm för andra gången i mitt liv! Jag kunde bara inte motstå frestelsen.
 
Imorse blev vi upphämtade på hostelet (Scotty's Beach House) och skjutsade hit till fallskärmshoppningens "station". Vi fick skriva på lite papper, väga oss och betala för film eller foton om man ville ha det. Sedan fick vi se en säkerhetsfilm innan vi började sätta på oss selena. DÅ kom nervositeten. Trots att jag hade hoppat förut blev jag superdupernervös och fick ont i magen. Varför vet jag inte, det gick ju jättebra förra gången.
 
Vi hälsade på instruktörerna som vi skulle hoppa med och åkte sedan till flygfältet. Vi klev in i planet och jag blev allt mer nervös när jag såg hur högt upp vi flög. Det var inte ett moln på himlen så man såg att vi verkligen var högt upp, riktigt fint var det! Sedan var det dags att sätta sig på kanten av flygplanet och slänga oss ut på 14,000 ft (cirka 4km).
 
Det går så snabbt att man knappt hinner förstå vad det är som händer, men eftersom jag har hoppat förut hann jag den här gången uppfatta vad det var som faktiskt hände. Det finns INGEN annan känsla som kan jämföras med att slänga sig ur ett plan, helt otroligt! Det var riktigt ballt att få styra med armarna under det fria fallet också. Fallskärmen löstes ut och vi gled runt där uppe med en jättevacker utsikt. Landingen på stranden gick fort och väldigt smidigt. Tyvärr fick inte jag samma grymma känsla som de andra när vi hade landat, den upplevde jag ju förra gången, men det var riktigt grymt att hoppa den här gången också! När adrenalinkicken hade avtagit och nervositeten släppt slocknade jag på soffan i samlingsrummet.
 
Nu sitter vi här och ser på filmen Up! (riktigt passande eller hur?) medan vi väntar på bussen som ska ta oss till Cairns. Jag köpte inte någon dyr film eller bilder så jag får titta på bilderna jag har i huvudet istället. Ni som inte har hoppat fallskärm MÅSTE bara göra det! Även om ni tvekar eller är höjdrädda. Man blir så stolt över sig själv att man har gjort det och känslan man får är helt obeskrivlig.
 
 
 
Publicerat: 2013-03-21


0 kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0