Igår kom jag tillbaka till Sydney och under dagen hämtade jag ut mina saker på Work & Travels kontor, träffade Ola en stund och rensade min ryggsäck på allt som inte behöver följa med hem till Sverige (vilket var några kilon). Senare på kvällen tog jag en lång kvällspromenad genom denna fina stad en sista gång och bara njöt. Just nu sitter jag på Peter Pan (ovanligt haha) och laddar upp de sista bilderna på facebook och dropbox. Snart ska jag bege mig till tåget som tar mig till flygplatsen. 

 

Hemresan till Sverige blev ju lite tidigare än bekräknat och först kändes det lite som ett misslyckande, vilket jag vet att det verkligen inte är. Planer ändras ständigt när man reser och det är i princip omöjligt att veta hur länge man vill vara borta i ett land som man aldrig varit i tidigare. Jag känner mig färdig i Australien för denna gång och är redo att åka hem till Sverige, men jag vet och garanterar att jag en dag kommer att komma tillbaka!

 

Det känns lite overkligt att jag nu ska lämna detta underbara land som har varit mitt hem det senaste halvåret. Jag sitter nu med tårar i ögonen och ett leende på läpparna när jag tänker på allt jag upplevt dessa månader. Har träffat och lärt känna helt underbara människor som jag kommer att sakna jättemycket. Det har varit den bästa tiden i mitt liv och jag har utvecklats och lärt mig massor. Tack Australien för allt! <3

 

Tyvarr har bloggen blivit lidande da jag har haft ett fullspackat schema under en manads tid nu. Manaden har varit helt otrolig och jag har fatt uppleva sa mycket! Jag lovar er en uppdatering, sa hall ut!

 

Edit: Nu har jag uppdaterat bloggen med allt roligt som jag gjorde senaste tiden på östkusten.

 

Om det skulle vara någon som har frågor så får ni gärna skriva till mig här, kommentera något inlägg eller 

skriva er mailadress så ska jag försöka svara så fort jag kan! :)

Då var det sista natten här i Cairns. De sista dagarna har jag och Anton haft tiden att ta det lugnt och faktiskt utforska staden. Det är sällan man hunnit göra det med det fullspäckade schemat vi haft längs hela östkusten. Jag tycker Cairns är en mysig liten stad med trevliga torg, butiker, restuaranger och det är verkligen superfint längs med vattnet där även lagunen ligger.

 

Vissa dagar har det varit så varmt att vi knappt orkat göra något, så då har vi bland annat legat vid lagunen och hostelets härliga poolområde för att slappa, bada och förbättra brännan lite innan vi åker hem till kalla Sverige. Något annat som man kan sysselsätta sig med riktigt varma dagar är att gå i affärer. Alla köpcentrum och butiker som jag varit i här i Australien har varit svala (och ibland till och med för kalla haha) så de är bra ställen att fly till såna dagar som varit nu.

 

 

På eftermiddagarna och kvällarna blev vi människor igen. Vi såg att köpcentrumet hade en biograf så en kväll gick vi och såg Trollkarlen från Oz. En annan kväll mötte vi upp Ida och Kristin vid strandpromenaden och satte oss vid några parkbänkar med lite snacks och pratade om allt som hade hänt sedan vi sågs senast. Sedan gick vi ut en kväll och drack lite drinkar och dansade. Kvällen efter hängde vi på rummet och pratade om allt mellan himmel och jord. 

 

Det känns konstigt att min resa på östkusten nu är över. De här veckorna har gått superfort samtidigt som det känns som att det var evigheter sedan jag lämnade Sydney. När jag tänker tillbaka så har jag hunnit med hur mycket som helst, galet! Imorgon bitti tar jag första bussen härifrån hostelet till flygplatsen för att sedan åka tillbaka till Sydney.

 

Ha det gott!

Kan ni gissa vad som hände igår kväll? Jo, min plånbok blev stulen mitt framför näsan på mig! Jag satt i underslafen och tittade på serie när en tjej knackade på rummet och mina rumskamrater öppnade. Tjejen frågade efter hennes kompisar som bodde på vårt rum men inte var där för stunden, så hon stannade kvar och väntade. Hon ställde sig mellan våningsängarna och pratade med tyskarna i sängen mitt emot min. Efter en stund lämnade hon rummet och ena tysken frågade mig då om jag hade mina saker på sängen över mig, vilket jag hade. Då säger han: jag tror hon tog din plånbok. Och nog fan var min plånbok borta!

 

Jag sprang ut ur rummet för att se om jag såg henne. I receptionen stod det poliser (har man tur eller vad?) som jag gick fram till. Med panik och gråten i halsen (jag överdriver inte haha) försökte jag förklara vad som hade hänt och de gick ut direkt för att leta efter henne. Jag gick upp på rummet för att spärra mitt svenska bankomatkort och körkort, det australienska kortet tömde och stängde jag tidigare under dagen som tur var. När jag gick ner till receptionen igen så var poliserna tillbaka, med rätt tjej! Dock hittade de inte plånboken.

 

Imorse ringde receptionen och sa att någon hade lämnat in min plånbok. Min tur är på topp just nu känns det som! Kontanterna var borta men korten och körkortet var kvar. Detsamma hände ju första veckan i Sydney då någon tog min mobil medan jag åt frukost, den gången fick jag tillbaka den några dagar senare också. Eftersom bankomatkortet är spärrat och jag inte har några kontanter vet jag inte riktigt hur det blir med betalning av boende och mat när jag åker tillbaka till Sydney, men det löser sig på något sätt :)

Vi blev upphämtade med minibuss utanför hostelet imorse och begav oss mot AJ Hackey Jump. Det skulle dröja ett tag innan vår grupp fick göra våra hopp, så medan vi väntade fick vi väga oss och skrämma upp oss genom att titta på de andra som hoppade. Jag blev alltmer rädd ju längre vi väntade. När personalen sa att det var vår tur var det bara att börja att gå upp för det 50 meter höga tornet.

 

När jag väl kommit upp fick jag fruktansvärt ont i magen. Ska jag hoppa ner här? Vad har jag gett mig in på?! Man såg horisonten från tornet och det kändes som tornet svajade. Anton och några svenska tjejer försökte göra mig lugn men jag började gråta istället haha! Det var nästan så att jag faktiskt tänkte strunta i att hoppa. Jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv! Jag började räkna hur lång tid det fria fallet varade och jag övertalade mig själv att några hemska sekunder dör man inte av. De värsta sekunderna i mitt liv men det ska jag fan klara av!

 

Personalen spände fast mina fötter och sa att det var dags. Jag ställde mig på plattformen och de började räkna ner. Tankarna i mitt huvud har nog aldrig gått så fort som det gjorde då. "Jag vet att jag inte kommer dö men jag vill verkligen inte göra det här. Vill inte. Jag vill inte... Nej nu skiter jag i det här!" och så hoppade jag...

 

När jag lämnade plattformen ser jag bara hur jag faller. Jag minns inte alls hur det kändes i kroppen, men gud vad jag skrek. När jag kände linan dra i fötterna var jag så lättad. JAG GJORDE DET! Jag gjorde det faktiskt! Visst hoppade jag inte snyggt men jag gjorde det! Jag är så jäkla stolt över mig själv. Men jag gör ALDRIG om det hahaha!

 

 

Bungy jumpet var den sista aktiviteten som var planerad på min resa på östkusten. Det känns konstigt att allt är klart och att det närmar sig slutet på min resa här i Australien...

Lunchen var en skaldjursbuffé som många älskade. Själv fick jag inte i mig så mycket eftersom aptiten var som bortblåst. Jag och Anton satt med en kanadensiskt familj ute på däck som var hur trevliga som helst och jätteroliga att prata med. Självklart blev det en del snack om ishockey.

 

Efter lunch var det äntligen dags för min grupp att dyka! Eftersom jag hade missat genomgången så berättade en i besättningen lite snabbt för mig hur man gör för att tömma cyklopet under vattnet, hur man sätter i munstycket om man skulle tappa det och hur man ska andas. Ni anar inte hur nervös jag var! På senare år har jag blivit rädd för djupt vatten och det är kanske inte det bästa när man ska dyka. Vi satte på oss tuberna och hoppade ner i vattnet.

 

I vattnet skulle instruktörerna se om man hade förstått hur man tömde cyklopet och hur man fixade munstycket. Jag fick världens panik när jag gick under ytan första gången. Jag började nästan gråta av rädsla. Instruktören såg att jag inte var bekväm så hon visade med händerna att vi skulle upp till ytan. Hon sa att om vi bara kommer ner lite djupare så skulle kännas mycket stabilare och inte gunga så mycket, och det hade hon alldeles rätt i. Hon fixerade våra dräkter så vi kom ännu djupare, sedan tog hon min hand och vi simmade iväg.

 

HERREGUD vilken känsla det var! Det var alldeles knäpptyst och man kände lugnet i hela kroppen. Visst var jag fortfarande nervös men det gick bra att andas med tuberna och jag kände mig väldigt trygg när instruktören höll i mig. Jag såg massor av fiskar, koraller och en gigantisk sköldpadda. Det var verkligen helt otroligt att få uppleva världen under ytan på hela 10 meters djup. Det trodde jag inte att jag skulle klara av! När jag såg clownfiskar (I found Nemo!) och sköldpaddan började jag självklart att le och då fylldes hela cyklopet med vatten haha.

 

Sådär, nu har jag hoppat fallskärm för andra gången i mitt liv! Jag kunde bara inte motstå frestelsen.

 

Imorse blev vi upphämtade på hostelet (Scotty's Beach House) och skjutsade hit till fallskärmshoppningens "station". Vi fick skriva på lite papper, väga oss och betala för film eller foton om man ville ha det. Sedan fick vi se en säkerhetsfilm innan vi började sätta på oss selena. DÅ kom nervositeten. Trots att jag hade hoppat förut blev jag superdupernervös och fick ont i magen. Varför vet jag inte, det gick ju jättebra förra gången.

 

Vi hälsade på instruktörerna som vi skulle hoppa med och åkte sedan till flygfältet. Vi klev in i planet och jag blev allt mer nervös när jag såg hur högt upp vi flög. Det var inte ett moln på himlen så man såg att vi verkligen var högt upp, riktigt fint var det! Sedan var det dags att sätta sig på kanten av flygplanet och slänga oss ut på 14,000 ft (cirka 4km).

 

Det går så snabbt att man knappt hinner förstå vad det är som händer, men eftersom jag har hoppat förut hann jag den här gången uppfatta vad det var som faktiskt hände. Det finns INGEN annan känsla som kan jämföras med att slänga sig ur ett plan, helt otroligt! Det var riktigt ballt att få styra med armarna under det fria fallet också. Fallskärmen löstes ut och vi gled runt där uppe med en jättevacker utsikt. Landingen på stranden gick fort och väldigt smidigt. Tyvärr fick inte jag samma grymma känsla som de andra när vi hade landat, den upplevde jag ju förra gången, men det var riktigt grymt att hoppa den här gången också! När adrenalinkicken hade avtagit och nervositeten släppt slocknade jag på soffan i samlingsrummet.

 

Nu sitter vi här och ser på filmen Up! (riktigt passande eller hur?) medan vi väntar på bussen som ska ta oss till Cairns. Jag köpte inte någon dyr film eller bilder så jag får titta på bilderna jag har i huvudet istället. Ni som inte har hoppat fallskärm MÅSTE bara göra det! Även om ni tvekar eller är höjdrädda. Man blir så stolt över sig själv att man har gjort det och känslan man får är helt obeskrivlig.

Igår var jag och Anton på upptäcktsfärd här på Magnetic Island. Vi hyrde snorkelutrustning (gratis) och varsin moped under dagen. Det var faktiskt min första gång som jag körde moped, så innan vi gav oss ut på vägarna fick jag öva lite på tekniken. Det var lite vingligt i början men det gick bättre efter ett tag. Det var ju hur kul som helst att köra! :D

Vi åkte först till Horseshoe Bay som ligger norrut på ön. Det var ett mysigt samhälle med lite butiker och restauranger längst med stranden. Det mesta verkade stängt och vi var i princip helt ensamma så jag antar att det är lågsäsong just nu. Vi köpte varsin glass och njöt av lugnet innan vi hoppade i vattnet och snorklade. Det sägs att det ska vara mycket bra snorkling på Magnetic Island, men eftersom det nyligen har varit oväder på hela östkusten så var det ganska dålig sikt i vattnet tyvärr. Vi såg en rocka i alla fall :)

När vi skulle åka vidare ville inte ena mopeden starta. Vi ringde mannen som vi hade hyrt mopederna av och han försökte hjälpa oss via telefon, men det gick inge vidare så han fick åka tvärs över ön för att hjälpa oss. Pinsamt haha. 

 

Sedan åkte vi till en annan strand (som jag inte minns namnet på) för att se om det var bättre snorkling där. Dessvärre var snorklingen ännu sämre och man såg ingenting eftersom det var så grumligt, men vattnet var förvånadsvärt varmt. När man var vid det grunda kändes det som man klev i ett badkar med varmvatten.

Efter det åkte vi till Picnic Bay för att äta middag på en rastaurang som många hade rekommenderat, men liksom vid Horseshoe Bay verkade allt stängt. Så vi bestämde oss för att lämna in mopederna och äta på hostelet igen. Där stötte vi på folk från Whitsundaysbåten och ett par trevliga killar från Noosa. Det är väldigt vanligt att man möter folk man tidigare träffat eftersom majoriteten har liknande resrutter. Så har man inget planerat är det bara att hänga på några andra. 

 

Det var riktigt härligt att köra på de mysiga och slingriga vägarna. Så om man åker till Magnetic Island bör man hyra moped eller minibil för att ta sig runt och uppleva naturen, stränderna och lugnet på ön. Det känns som att man har haft en semester från semestern dessa dagar. Det finns inte så mycket att göra här och åka runt ön gör man på en dag, så två eller tre dagar räcker om man har ett lite tightare schema. Många väljer dock bort ett besök på Magnetic Island, men jag tycker absolut att man ska åka hit om budgeten tillåter. Och om man gillar att festa ska man försöka matcha Full Moon Party här på hostelet då det tydligen ska vara det bästa på hela östkusten.

 

Nu sitter vi och väntar på bussen som ska ta oss till färjan. Vid Townsville väntar en kortare bussresa på 3,5 timmar till Mission Beach där vi stannar över natten. Imorgon gör jag det för andra gången...

I måndags tog jag och Anton färjan från Townsville över till Magnetic Island. När vi klev i land hoppade vi på bussen som skulle ta oss till till vårt hostel. Då hostelet var vid en av de sista hållplatserna hann man se en del av samhället och naturen på ön. Jag insåg snabbt att Magnetic Island skulle skilja sig en del jämfört med vad vi tidigare har sett under resan. Det var palmer och grönska överallt och kändes väldigt tropiskt. Ön är i princip en enda stor nationalpark och det kändes som man kommit till ett annat land. Nu börjar man känna på luftfuktigheten att man kommit in i en annan klimatzon.

 

Vi checkade in på X-base (Base Magnetic Island) på eftermiddagen och fick kuponger för en gratis middag, frukost och en drink, så vi bestämde oss för att nyttja kupongerna och stanna på hostelet resten av dagen eftersom det ligger lite off från allt annat. Hostelområdet är jättehärligt så där hänger man gärna! Det ligger precis vid stranden, har en pool, hängmattor och hostelrestaurangen har god mat och man bor i bungalows (eller i tält om man vill det).

 

Rummen och toaletterna är kanske inte de fräschaste, men man överlever. Jag upptäckte något äckligt i sängen första natten, småmyror! Först trodde jag det var bedbugs men det var det inte som tur var. Myrorna hade tagit sig till min säng på bara några minuter då jag lämnat en vattenflaska på sängen. Så lägg INGEN mat eller vätska på sängarna! Om man har fobi för insekter är Magnetic Island inte den bästa ön att besöka. Här är insekterna fler och större. På kvällarna hittar du bland annat gräshoppor som är 10 cm stora i badrummet. Man märker att man bor vid skogen i alla fall :)

 

Nu har jag äntligen fått sova ut! Det är inte ofta man får göra det när man reser med ett så fullspäckat schema som oss. Efterfesten på Phoenix i natt var riktigt skoj och det var kul att få umgås med Tongarra-gänget en sista gång. Idag är man lagom seg och jag klev inte upp ur sängen förens klockan 12 (lyx!). Sedan gick jag och Anton till lagunen och har slappat där resten av dagen.

 

Nu är jag på Peterpan en snabbis för att boka flygbiljett från Cairns till Sydney innan platserna tar slut. När jag är klar här ska jag handla lite och sen blir det film och serier i kväll på rummet. Imorgon ska vi upp tidigt för att ta bussen vidare till Magnetic Island där vi blir kvar ett par dagar.

 

Ha det bra så länge!

 

Nu har jag kommit tillbaka till fastlandet efter ett par dagar ute till havs! Det finns mängder med båtar man kan åka ut till Whitsundays med, partybåtar, lugna båtar, båtar som tar fyra personer och båtar som tar upp till 80 personer! Jag och Anton åkte med Tongarra som är en katamaran och rymde 24 personer. Det är inte den lugnaste båten och inte heller den med mest party. Jag tyckte det var alldeles lagom då det var lugnt på dagarna och sen lekar och fest mot kvällarna. Crewet på båten var Dave och Dave som var riktigt roliga och trevliga. 

 

Nu har vi kommit fram till Airlie Beach! Jag och Anton kom hit vit sjutiden men vi får inte checka in förens klockan 13 så vi har lagt oss vid lagunen som finns här. Som jag skrev i förra inlägget så har jag bara hört positiva saker om Airlie Beach så därför har jag sett fram emot att komma hit. Staden klassas som en av de mysigaste på hela östkusten och jag håller med även om jag inte hunnit se så mycket ännu. Området här vid lagunen är riktigt fint med grönska och havet alldeles intill, medan resten av staden har en del mysiga promenadstråk, affärer och trevlig befolkning som säger god morgon när man passerar varandra. Här ska vi stanna över natten och imorgon åker vi ut på en segeltur till Whitsundays för att segla och snorkla!

      

Just nu sitter jag på hostelet och laddar upp lite bilder, men der går långsamt (som vanligt). Hostelet vi bor på heter Southern Kross som ligger en bit utanför staden 1770. För att komma till stan/byn behöver man ta shuttlebus från hostelet då de flesta hostelena här ligger en bit ut i regnskogarna. Southern Kross tycker jag är ett väldigt mysigt hostel som påminner om en resort med stugor och de stora utomhusytorna med pool, grönska, bäckar, hängmattor, grillplats med mera. 

 

 

1770 eller Agnes Water som det också verkar kallas, är en liten stad med ett mycket litet centrum och ett fåtal restauranger och butiker. Tio minuters promenad från centrum så finner man stranden. Här är det sista möjligheten att surfa på östkusten (surfvågor existerar knappt i de norra delarna av Queensland) och att bada i havet utan stingersuit (liknar våtdräkt) på grund av de farliga maneterna i norr. Jag och Anton skulle hyra surfbrädor under dagen men livvakten på stranden sa att det var för farlig idag :(

 

Jag tycker absolut att man ska stanna i 1770 i en eller två nätter när man åker från Rainbow Beach till Airlie Beach, dels för att det är en mysig liten by och för att det annars blir det en väldigt lång bussresa på cirka 18 timmar. 

 

Nu måste jag logga ut för snart går nattbussen till Airlie Beach. Det är en stad som jag har längtat till att få se då jag har hört så mycket gott om staden, så snart får vi se om den uppfyller mina förväntningar! God kväll på er!

De senaste tre dagarna har spenderats på världens största sandö. Vi åkte på en guidad tur där man blev indelade i ett antal grupper på åtta personer. Varje grupp hade sin bil där de med körkort fick dela på köringen. Jag fick tyvärr inte köra eftersom jag bara haft mitt körkort i ett halvår och man behövde ha haft det i minst ett år (åldern spelade dock ingen roll). På Fraser Island finns det inga asfalterade vägar så där kör man på stränderna längst med vattnet och i svårkörd terräng i skogen. Det var en ledarbil som visade hur och vart man skulle köra för att nå de olika sevärdigheterna helskinnade. Man vill ju inte fastna, välta eller bli uppäten av dingos (vildhundar).

 

 

På grund av det dåliga vädret som rådit på östkusten de senaste veckorna så var inte sjöar och bäckar lika färgrika som de brukar vara. Lite trist men vi hade i alla fall tur med vädret med några korta skurar och ett par solglimtar.

 

Dag 1. Första dagen åkte vi till Lake McKenzie som är en stor sjö mitt i skogen. Det var en lång och väldigt skumpig åktur dit men det var det värt. Vattnet var lagom varmt och sanden på bottnen kunde man putsa sina smycken, borsta tänderna och peela kroppen med.

 

 

För att nå den delen av sjön vi badade i behövde man passera ett träsk med rött vatten. Träsket/bäcken var "lite" djupare än vad vår guide hade beräknat med.

 

  

 

Efter ett par timmar var det dags att åka till campingområdet där vi skulle spendera två nätter i tält. De som aldrig tältat eller campat tidigare hade det lite jobbigt med de mindre exklusiva faciliteterna haha. Kvällen bestod mest utav att lära känna personerna i sin grupp. I min grupp var det jag, Anton, fyra tyskor och ett brittiskt par. Jag klickade bäst med britterna och ena tyskan, de andra tjejerna var lite "för annorlunda" för att ens hålla en vettig konversation med. Det var en lång första dag så efter middagen och ett par öl gick jag och många andra till "sängs" i sina tält då vi var så trötta.

 

Dag 2. Dagen började redan klockan 07 eftersom det var ett fullspäckat schema denna dag. Första stoppet för dagen var vid Champange Pools.Det är en sjö/damm/pöl eller vad man nu vill kalla det, som bildats av havsvatten som har skjölts upp på berget. När vågorna slår över kanten blir det som ett brus av små bubblor, varav namnet Champange Pools.

 

 

Andra stoppet var vid Indian Head som är en klippa på den östligaste punkten på ön.

 

Stopp nummer tre var Eli Creek eller Hangover Creek som den också kallas. Det är en bäck som man lägger sig i och bara flyter med i strömmarna. Det var väldigt avkopplande och uppfriskande att flyta i det ständiga 17 gradiga vattnet. Oavsett årstid håller bäcken sin temperatur. Det var riktigt kallt att kliva i men efter bara någon sekund var det faktiskt behagligt.

 

Fjärde och sista stoppet för dagen var vid ett gammalt skeppsvrak där ALLA gick loss med kameran även om de knappt visste vad det var för speciellt med metallhögen haha.

 

 

På kvällen blev det fest på campingen som sedan fortsatte på stranden.

 

 

Dag 3. Dagen började med ett återbesök vid Eli/Hangover Creek, den morgonen förstod jag varför bäcken fått sitt namn. Nästa och sista stoppet på Fraser Island var vid Lake Wabby som är öns djupaste sjö. Efter 40 minuters vandring i skogen kom vi fram till mängder av sand, det var nästan som en öken. Sedan kom vi fram till sjön som påminde om en oas då den låg mitt i "öknen" med lite grönska runt omkring. Det var kallt men riktigt skönt.

 

Det har varit tre kanonbra dagar och i natt blir det lite efterhäng i baren här på hostelet. Sedan ska det bli vääldigt skönt att sova i en säng!

 

Muuh! Idag har jag och Anton tillbringat hela dagen på Steve Irwins (krokodiljägaren) zoo. Vi var uppe med tuppen för att hinna med bussen som skulle ta oss dit. På morgonen hade vi solsken och dagen såg mycket lovande ut, tills vi kom till djurparken. Från ingenstans (typiskt australienskt väder) blev himlen mörk och regnet började vräka ner så efter en kvart köpte vi varsin regnponcho då vi lämnade regnjackorna på hostelet. När ponchosarna var på så slutade det att regna och höll sig borta resten av dagen.

 

Jämfört med Skansen där vi har brunbjörn, älg och säl så hade Australia Zoo istället krokodiler, ormar, koalor, kängurus, tigrar, noshörningar och en hel del andra djur. Förutom att gå runt och kika på djuren så klappade och kramade vi koalor, matade kängurus, tittade på krokodilshow och dessutom såg jag Irwins fru, den ni!

 

Nu blir det lite djurbilder och fler kommer!