Natten var hemsk. Vaknade flera gånger av att jag fått magknip och brännande känsla i magen, huvuvdet kändes som det skulle explodera och kroppen gjorde ont överallt. När jag skulle på toaletten höll jag på att svimma, då var jag riktigt rädd. Varför ska jag alltid bli sjuk när jag åker utomlands?!

Runt klockan 12 kom Charlie (en klasskamrat från gymnasiet) hit till hostelet. Hälsandet blev väl sådär när jag låg i sängen som en kallsvettande zombie. Efter någon timme mådde jag lite bättre och vi hyrde en moped över dagen. Det var inte alls så läskigt att åka i den här hemska trafiken som jag trodde det skulle vara. Jag är mer rädd i en taxibil än vad jag var där bak på mopeden. Här finns det inga trafikregler alls. Här kör man över på fel sida av vägen, kör över heldraget, grundpositionen är PÅ linjerna, kör mot enkelriktat, tutar JÄMT och massa annat. Det vi var mest nojiga över var poliserna som mer än gärna stoppar en och ger böter trots man inte gjort något fel. Här kan man dock pruta ner böterna en hel del så länge man inte visar att man har massa pengar på sig.

Var även på apoteket och köpte lite vätskeersättning och blir det inte bättre inom någon dag ska jag börja äta antibiotika, roligt! Huvudvärken och klenheten i kroppen har blivit mycket bättre men magen är fortfarande inte min vän. Imorgon bitti åker vi till Giliöarna som sägs vara riktiga paradisöar! Förhoppningsvis mår jag bättre snart så jag kan njuta av det till fullo! 

Jag kände mig jättehängig och hade ingen ork alls i kroppen för att göra något idag. Låg i sängen fram till ett någon gång och åt lunch här på hostelet. Sedan lade jag mig i soffan i trädgården och läste lite. Efter att jag ätit och tagit det lugnt kände jag mig bättre.

Nu ikväll har vi haft grillparty här på hostelet. BBQn här går knappt att jämföra med australiens (deras korvar är vidriga). Vi fick grillad kycklingspett, fisk, korv, potatissallad, ris, färsk sallad och öl. Riktigt gott var det! Alla 20 här satt vid ett långbord och stämningen var på topp. Sedan blev det lite kortspel och lekar och kvällen blev genast ännu mer skoj!

Nu är det dags för mig att sova. Kvällen har varit riktigt rolig och alla personer här är verkligen grymt härliga! Jag kommer sova väääldigt gott i natt! Godnatt på er!

Första dagen i Bali startade jag med en ganska typisk men god hotellfrukost. Servitören stod bredvid och pratade med mig under hela frukosten och när jag ätit upp gav han mig en high five och gick, haha! Efter en snabb vända på hotellrummet gick jag till poolen och slappade i ett par timmar. Det är inte så farligt varmt här men man svettas något fruktansvärt ändå, och solkrämen vill inte under några omständigheter sitta kvar. Hade jag inte haft lite bränna redan hade jag nog varit kräfta vid det laget! Poolen var fruktansvärt skön att hoppa i när man svettades som man gjorde.

Jag gick en vända på gatan utanför hotellet för att köpa lite vatten och ta en titt på stranden. Stranden (Kuta Beach) var inte jätteimponerande. Jag har läst både positiva och negativa saker om den så jag hade inte så mycket förväntningar på stranden. Men ska dit någon annan dag och ge den en chans i alla fall.

Sedan åt jag lite lunch på hotellet och det blev ännu lite mer slappande vid poolen. Servitören vid frukosten gick runt och hejade på alla gäster och kollade läget. Ett par stycken fick en hög femma medan andra fick en tumme upp och hans smittsamma leende spred mycket glädje vid poolområdet.

Jag hade en liten jobbig stund på eftermiddagen/kvällen då allt bara kändes som pest och pina. Redan när jag bokade flygbiljetten hit fick jag ont i magen på grund av nervositet. Jag förstod dock inte varför jag var SÅ nervös. Det förstod jag idag, det är helt klart ensamheten. Det har känts väldigt ensamt ett par stunder. Det hade varit så mycket roligare att få dela det här med någon. Visst kan det vara skönt att vara ensam ibland, men ett par timmar räcker för mig haha. Självklart visste jag när jag bokade att jag skulle vara ensam men jag vet inte riktigt vad jag var inställd på. Tänkte väl att om jag klarade av att åka till Australien själv kan jag väl åka till Bali i två veckor.

Efter min lilla breakdown gick jag ut och kollade lite i affärerna på de populära gatorna (gränderna) Poppies Lane 1 och 2, och åt LITE middag och det kändes genast mycket bättre. Middagen var nog den minsta portionen jag någonsin fått på en restaurang. Förvisso betalade jag inte mycket för den (strax under 20kr) men det var mindre kyckling än vad det är på en klubba/ben.

Det ser ut att vara mycket mer än vad det var...

Nu ska jag mysa till det lite i den här gigantiska sängen och se serie. Imorgon checkar jag ut från hotellet och förflyttar mig till ett hostel där jag förhoppningsvis kommer träffa lite mer folk. Hotell är ju inte det bästa stället att bo på om man vill lära känna nya människor. Dessutom har jag saknat hostelfeelingen lite nu när man bott i lägenhet/stuga ett tag, så det ska bli skoj att ge sig ut i hosteldjungeln igen!

Trött och sliten tjej

Ja då var man framme i Bali! Efter en stressig dag och skumpig flygresa kom jag fram till hotellet helskinnad. Morgonen började med lite tårar och sedan jag packade ner det sista i ryggsäcken. För en gång skull var ryggsäcken knappt full, grejerna åkte ju till och med runt i den (= lite packning). Det visade sig på flygplatsen att den vägde 15kg vilket betyder att jag kan ta med mig 5kg till hem, det är alltid ett plus!

På förmiddagen märke jag att mitt namn på flygbiljetten inte stämde överens med det i passet. Vilken panik! Jag hade skrivit ”O” eftersom ”Ö” inte går att använda, vilket har funkat till det mesta här (bankkort, kontrakt, bussbiljetter och annat) men jag tänkte ju inte på att det står ”OE” i passet. Sådant kan ju vara superviktigt så jag ringde Jetstar (flygbolaget) och bad om namnändring. Efter ett par långa frustrerande minuter med en autoröst blev jag äntligen skickad till en riktig person. Väl vid incheckningsdisken på flygplatsen var det inga som helst problem och namnändringen hade blivit rätt.

Sen var det dags för att växla pengar. Mannen på andra sidan glasrutan var ju lika jobbig som en försäljare i Turkiet. Han började tjata om att jag borde växla mer än vad jag bad om, jag skulle få det väldigt dåligt om jag inte växlade mer pengar, ja han sa en hel del annat skit också. Efter 30-45 minuter fick jag äntligen mina pengar och då grät jag en skvätt till (vilken grinpelle jag blivit haha). Något som faktiskt gjorde mig lite gladare var att jag blivit miljonär! Jag växlade till mig hela tre miljoner, det är ju inte varje dag man har det i handen!

Stressad som jag var hjälpte det inte att man vart tvungen att fylla i dessa hemska australienska lappar innan man fick gå till säkerhetskontrollen. När den väl var ifylld kunde inte flygplatsens datorer läsa av mitt pass (det är något knäppt med de nyare svenska passen tydligen) så passet skickades mellan massor av personer för kontroll, men till slut fick jag tillbaka det. Efter det hade jag knappt tid för att äta, så jag klev in på McDonalds och tryckte i mig burgaren medan jag halvsprang till gaten.

Det hade blivit lite förseningar på grund av någon storm så vi fick sitta på planet i en timme innan vi äntligen lyfte. Väl i luften var det en hel del turbulens och det kändes som man satt i en attraktion på tivoli med alla sug i magen. Ungar skrek av lycka och andra som krampaktigt höll i sig i flygstolen. Det känns ju verkligen som att man ska störta vilken sekund som helst när det blir sådär.  Att jag sedan knappt märkte när planet hade landat var ju i och för sig bara skönt eftersom jag är lite halvskraj för sånt där haha.

Det är inte bara Australien som har jobbiga lappar att fylla i, det har även Indonesien. Först nojade jag när jag inte riktigt förstod allt men sen fyllde jag i lite som jag trodde och det gick alldeles utmärkt att komma i landet. Jag hade även turen att slippa de långa köerna vid visumansökningen. När jag passerat alla kontroller möttes jag av en söt liten man med en skylt med mitt namn på. Nu en timme senare har jag slagit mig till ro här på hotellrummet i Kuta. Det australienska SIM-kortet fungerar inte här verkar det som och det kostar ljuvliga 28kr/minuten hem till Sverige med mitt svenska SIM-kort. Så jag får se till att ha tillgång till internet så mycket det bara går.

Nu ska jag äntligen sova och vi får se vad som händer imorgon! Den här dagen vill jag mest glömma haha, och förlåt för ett jättenegativt inlägg...

Natti!

Ja som rubriken säger så har mina reseplaner förändrats lite sedan jag sist skrev om dem. Planen är att jag, Oskar och Anton ska åka längst östkusten med ett paket från Peterpans (en reseagentur). Vilket betyder att såsom transport, boende och aktiviteter redan är bokat. Tidigare ville jag göra östkusten mer spontant och ta dagen som den kommer, men jag vill hellre dela det med killarna än att åka helt själv och vi vill ju se samma saker, så varför inte åka ihop? Jag vill dock börja en vecka innan dem och stanna vid Byron Bay, Coolangatta och någon dag i Surfers Paradise eftersom de inte är jättesugna på dessa. Så tanken är att vi möts upp i Surfers Paradise i början av mars och forsätter sedan resan tillsammans.

Resrutten:

Byron Bay (4 nätter)
Coolangatta (2 nätter)
Surfers Paradise (3 nätter)
Brisbane (1 natt)
Noosa (2+3 nätter)
Rainbow Beach (2+1 nätter)
Fraser Island (2 nätter)
Airlie Beach (2+1 nätter)
Whitsundays (2 nätter)
1770 (1 natt)
Magnetic Island (2 nätter)
Mission Beach (1 natt)
Cairns (4 nätter)

Mellan städerna tar vi oss med Australiens största bussbolag Greyhound. Dessutom har vi bokat aktiviteter som skydive, bungyjump, segling, zoo, vattenpark, snorkling i Stora Barriärrevet, kanot, camping och ”bilsafari”.

Jag skulle gärna vilja vara längre på varje ställe men jag har insett att det skulle bli väldigt dyrt. När man bokar paket blir det ju billigare och man får rabatter på både boende och aktiviteter. Är det någon stad jag inte känner mig klar med efteråt så är det ju bara att åka tillbaka!

Hela kalaset gick på cirkus $2200 som är runt 15000kr (då ingår dock inte dagarna i Byron Bay, Coolangata och en natt i Surfers Paradise). Det tycker jag är ett riktigt bra pris faktiskt! Dock tillkommer till exempel mat- och shoppingkostnader då det inte ingår i paketet.

Men vad ska jag göra fram till slutet av februari nu när jag sagt upp mig på jobbet och allt? Jo, i natt bokade jag en flygbiljett till Bali! Där är det tänkt att jag ska vara i två veckor och bara ta det riktigt lugnt, och på tisdag bär det av! Flygbiljetten gick på ungefär $900 (6300kr) för en tur och retur biljett, vilket är ganska billigt. I Bali ska det inte vara så dyrt att leva heller och det är ett stort plus. Hade tankar på Fiji först eftersom det är ganska nära Australien, men det är avsevärt mycket dyrare.

Vad som händer när jag nått Cairns får vi se. Troligen kommer jag söka jobb eftersom reskassan kommer vara ganska tom efter både Bali och trippen på östkusten. Så innan jag åker hem till Sverige vill jag som sagt hinna se Alice Springs och Nya Zeeland. Dessutom behöver jag ju lite cash när jag ska vara i Hong Kong några dagar på hemresan!

Jag ser verkligen fram emot allt det här! Det är ju det här man har längtat och väntat på dessa månader. Snart är jag där, ÄNTLIGEN!!!

Klockan stod på åtta denna morgon eftersom jag, Anton och Oskar skulle på utflykt till de blåa bergen. Våra hyresvärdar skulle dit på någon bilutställning så vi fick skjuts dit, annars tar det två timmar med tåg från city.

Vi köpte ett busspass som gav oss möjligheten att hoppa av på olika ställen i nationalparken. Vi började vid utkiksplatsen Echo Point där man såg den OTROLIGT stora nationalparken. Det är helt sjukt vad stort det är! Därifrån kunde man också de berömda Three Sisters.

Vi vandrade längs en stig/trappa i skogen och passerade ett par utkiksplatser till. Oskar såg att på skyltarna med beskrivning av utkiksplatserna hade blindskrift och jag håller väl med honom att det var lite roligt men samtidigt lite sorgligt. När vi hade gått ett tag kom vi till nästa busshållplats och där satte vi oss och åt lunch medan vi väntade på bussen.

 

Efter en skumpig busstur klev vi av vid ett stopp där man skulle se ett vattenfall. Jag som hade glömt sätta in linser (åh så duktigt) såg knappt vattenfallet från det avståndet man stod på. Vi fick vänta i regnet i cirka 40 minuter på nästa buss, men det gick ganska fort ändå trots att man frös som jag vet inte vad.

Var är vattenfallet? Där är det!

Nästa stopp vi tänkte göra var vid ett annat vattenfall som man ska kunna bada i. Men eftersom vi frös, det regnade och att vi var lite besvikna på vattenfallet innan struntade vi i det. När vi fick se vattenfallet när vi åkte förbi insåg vi att det inte hade varit värt att stanna där i en timme och frysa.

Hade det inte varit för det dåliga vädret i slutet av dagen hade nog Blue Mountains varit väldigt fint. Jag har hört så mycket bra om nationalparken så jag blev självklart lite besviken, men om jag får möjligheten att åka dit igen när det är fint väder så gör jag kanske det! Det ska vara helt ”stunning” (hittar inte det svenska ordet just nu...) och det ska vara massor av fina fåglar överallt. Ska man åka dit så gör det ganska tidigt eftersom dimman ofta lägger sig över bergen senare på dagen.

I vilket fall hade jag en trevlig utflykt och jag är glad att vi äntligen gjorde det här :)

Det blev en liten avskedsutgång igår på lill-lördagen. Efter gymmet skyndade jag mig till Hanna och Louises lägenhet för att föra lite. Efter lite fixande och spelande gick jag, Hanna, Louise och Natali till Darling Harbour för att möta upp Natalis bror och kompisar. Vi satte oss på en gräsplätt men insåg snabbt att vi var mitt i en myggsvärm! Alla förutom jag (har man tur eller är man bara bäst?) fick mängder av myggbett och satt och kliade sig som att de hade fått skabb, medan jag inte fick ett enda bett haha!

Senare gick vi vidare till Scary Canary som är en av de största backpackersklubbarna i Sydney. Det var ordentligt med drag och riktigt mycket folk, så vi bestämde oss för att dra vidare efter ett tag då man knappt fick plats längre.

Vi satte oss en stund i parken vid centralstationen innan vi gick till nästa ställe som var Sidebar, vilket har varit min favoritpub sedan jag anlände till Sydney. Hanna skulle upp och jobba på morgonen så hon och Louise gick hemåt medan vi andra fortsatte någon timme till. Skoj hade vi men jag blev lite besviken då det var ganska dåligt drag där inne. Efter det följde Natali och hennes bror med mig till busstationen. Där tog jag nattbussen hem och Anton mötte upp mig vid Blacktowns station trots att klockan var strax efter fyra på morgonen, måste bara säga tack Anton!

Så idag kan jag erkänna att jag inte har mått helt tipptopp, men värre hade det kunnat vara. Strax efter lunch åkte jag in till stan och hämtade mina saker hos Louise och begav mig sedan till Work & Travel kontoret eftersom jag hade fått post! Där låg min efterlängtade julklapp, äntligen! Det tog nästan två månader för det att komma fram, men inte gjorde det något, jag var lika glad för det! Jag kände mig på riktigt som ett litet barn på julafton när jag öppnade paketet! Det var väldigt länge sedan julklappspapper var så uppskattat. Jag kunde inte sluta le när jag satt på golvet och öppnade ett paket i taget. När lösgodiset kom fram började jag på fullaste allvar gråta av lycka haha!

TACK SÅ JÄTTEMYCKET!!!

Paketet innehöll:

- Lösgodis
- Pepparkakor (som fortfarande var knapriga och hyfsat hela). Mamma, Peter (min hyresvärd) tyckte de var jättegoda!
- Ischoklad (som inte hade smält)
- Knäck (som dock var väldigt kladdig)
- Julskum
- Tidning
- Julkort
- Brev från mormor
- Sällskapsspel (Lingon, Lådvin och Långkalsonger)
- ”Gossedjurs”-katt som påminner om min katt där hemma
- Julpynt

Mamma förklarade för mig att tanken var att paketet skulle komma innan jul så vi kunde julpynta, spela spel och äta lite julgodis för att få julstämning. Riktigt fin och mysig tanke mamma! Jag är dock ganska chockad att tullen hållit i paketet så pass länge men ändå inte tagit något av det hemgjorda godiset, men jag tackar och bockar för att jag fick alltihop till slut!

Idag har jag varit ledig från jobbet så jag passade på att åka till Work & Travel kontoret och kolla runt lite på internet. Senare på eftermiddagen mötte jag upp tjejerna som tagit med sig lite mat från jobbet, gratis är gott haha! Vi satte oss vid Milsons Point som är på andra sidan av Harbour Bridge och hade lite picknick med utsikt över vattnet och Operahuset. Det är ganska skönt att umgås med tjejerna ett tag när man bor med killarna. Man måste ju ha lite tjejsnack ibland haha!